SATAN

I SATAN, berättar den svenska skådespelaren och teatermakaren Iggy Malmborg den, förmodligen, sanna berättelsen om hans korta liv och hans problem i sex kapitel och en prolog. Det är en krokig väg som tar honom från en djupt kristen familj på den svenska landsbygden, genom vänskaper, synder, och hemlöshet till Folkteatern i Göteborg. Det vecklar ut en berättelse om en hjälte som försöker bli skurk men misslyckas. SATAN kan ses som en hyllning till den uråldriga formen av muntligt berättande, där en soloartists kropp och röst är det som för publiken långt bort till avlägsna platser. Men samtidigt lurar någon eller något i skuggorna…

SATAN är dedikerad till illusionens funktion. Illusion som en momentan, njutbar eskapism, men också ett elementalt verktyg för att skapa stabilitet och helhet i själva verkligheten. Den som ägnar sig åt ämnet illusion måste också prata om sanningen. I det här verkets kosmos är sanningen en instans som uppenbarar sig genom en fiktionsstruktur. Malmborgs estetiska stil i sina tidigare verk karaktäriseras genom fragmentering och upprepning. Men i SATAN kommer han för första gången berätta en historia med en början, en mitt och ett slut, i exakt den meningen. Men vad innebär det att berätta en historia, går den här handlingen någonsin utöver blotta händelsen av självdesign?

SATAN är berättelsen om en hjälte som försöker bli en skurk men misslyckas. Följ med på den krokiga vägen från en barndom i en djupt kristen familj på den svenska landsbygden genom vänskaper, synder och hemlöshet, till Inkonsts scen. En hommage till den urgamla formen av muntligt historieberättande som för med publiken till fjärran platser.