Denna surrealistiska och associativa föreställning tar sin början i ett postapokalyptiskt Sverige och övergår via ett maskinbord till ett gemensamt psyke, byn ”Tallinn”, där inget har en början eller slut, där strukturen och dramaturgin vrider sig runt sin egen axel. Är det ens ett kollektivt medvetet eller pågår det hela i själva verket i någon av karaktärernas undermedvetna? Kanske, ingen vet. Hade du ”kunnat göra denna föreställning själv”? Kanske, ingen vet.
